Våga må bra
För en månad sedan sa jag upp mig ifrån mitt jobb, inte för att jag hittat ett nytt och bättre jobb. Jag sa heller inte upp mig för att jag vantrivdes. Inte sa jag upp mig för att jag har så mycket pengar att jag inte behöver jobba. Jag sa inte upp mig för att lönen var dålig och heller inte för att arbetskolegorna var osköna. Nej, trots att jag älskade mitt jobb, fick en bra timersättning, grymma arbetsförhållanden, supertrevlig chef och behövde pengarna, så sa jag upp mig. Jag sa upp mig i ett tappert försök av att förhindra ett skeppsbrott, jag höll på att sjunka.thumb_IMG_0520_1024

En dag sa det bara stopp, det blev helt enkelt för mycket. Jag orkade inte mer; skolan, plugget efter skolan, jobbet, träningen, kompisar och familjen, mitt liv höll på att kapsejsa. Ni vet säkert själva hur det är, livet är fullt av möjligheter och roliga saker som man vill göra. För min del höll allt det roliga på att ta mig till botten. För att förhindra att förlisa var jag tvungen att minska på lasten, så jag sa upp mig, kastade jobbet överbord. Jag har inte ångrat mig en sekund sen jag gjorde det, trots att jag nu lever med en månadsinkomst på 1 050 kr som inte räcker speciellt långt.

I och med att jag sa upp mig, gjorde jag också valet av att låta mig själv FÅ må bra. För trots att min månadsinkomst var mer än både det dubbla och det trippla beloppet än vad den nu är, var jag inte lycklig. Jag hann inte leva, livet var bara fullt av en massa måsten och trots att jag hade hyfsat med pengar så hann jag inte njuta av dem, jag slutade uppskatta saker.

Jag såg det inte själv när jag var mitt i det, eller jag ville inte se och förstod kanske inte att det var ohållbart. Det som fick mig att vakna och förstå vad det var som höll på att hända, var när min syster en dag sa till mig "Du är sällan glad nu förtiden, du är bara arg och sur. Du skäller och är tyken emot mig, du säger aldrig något snällt längre". Att få höra det av henne gjorde så fruktansvärt ont, speciellt eftersom jag visste att det var sant. Det var inte den storasyster jag ville vara, för vem vill vara ett argt monster som bara sprider negativitet omkring sig? INTE jag! Aldrig, aldrig ALDRIG att jag vill bli "sån". Jag brukade få höra vilken solstråle jag är, eller var, som alltid var  glad och positiv. Men inte längre...

Min syster fick mig att vakna och hon fick mig att börja reflektera över mitt beteende. Vad var det med mig? hur kunde det bli så? Jo svaret är stress. Jag var stressad och mådde dåligt, allt helt pågrund av mig själv. Jag hade ingen att skylla eftersom det var JAG som skapat den stressfyllda värld jag då levde i. Men jag vågade, jag vågade ta tag i allt och minska på lasten och för min del, ett måste för att lyckas ro hem allt.

Innan du snart fortsätter ut i julstressen så undrar jag; när gjorde du något BARA för din egen skull, inget nyttigt eller duktigt utan något BARA för att det är kul? JAG VET, tro mig, såhär mitt i julstressen är det lätt att glömma bort sig själv och bara köra på, trots att skutan håller på att gå under. För det är vad som förväntas, alla andra kan ju.?! Ingen är en supermänniska kom ihåg det! Det handlar BARA om prioriteringar och att våga. Så snälla, ta hand om dig. Minska på stressen, prioritera det som verkligen betyder något och snälla du, VÅGA MÅ BRA.

Kram
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like